Ringorm hos katt: symtom, smitta och behandling

Vad är ringorm hos katt?

Ringorm hos katt är en smittsam hudinfektion som orsakas av dermatofyter, alltså sporbildande mögelsvampar. Namnet är missvisande: det handlar varken om en mask eller en orm. Den vanligaste orsaken hos katt är Microsporum canis. Trichophyton mentagrophytes är en annan vanlig dermatofyt. Mer information finns hos Statens veterinärmedicinska anstalt.

Katter i alla åldrar kan drabbas. Synliga symtom ses framför allt hos kattungar och individer som är nedsatta, medan friska vuxna katter kan bära och sprida smittan utan tydliga hudförändringar. Ringorm brukar inte ge allvarlig sjukdom hos den enskilda katten, men den kan bli besvärlig att få bort i hushåll eller grupper med flera djur.

Hur ser ringorm ut på en katt?

Typiska tecken är fläckvis håravfall, avbrutna hårstrån och fjällande hud. Förändringarna kan också ha krustor, rodnad eller ibland vätskande hud. De syns ofta på huvud, ansikte, runt öronen, hals, rygg, svans och framben, men ringorm kan förekomma över hela kroppen.

• kala eller tunnpälsade områden
• avbrutna hårstrån och förändrad päls
• fjällning och krustor
• ibland rodnad eller vätskande hud

Klåda är ovanligt vid ringorm. Den kan däremot uppstå om hudförändringarna blir sekundärinfekterade av bakterier. I ovanliga fall angrips klorna, vilket kan leda till klolossning.

Den som söker efter ringorm katt bilder vill ofta jämföra en kal fläck med sina egna fynd. Bilder kan ge en uppfattning om typiska förändringar, men eksem, allergi och andra hudproblem kan se likadana ut. En bild räcker därför inte för diagnos. AniCuras information om ringorm hos katt innehåller också visuella beskrivningar och råd om när veterinär bör kontaktas.

Hur smittar ringorm från katt?

Smitta sker genom direktkontakt mellan djur, men också via borstar, transportburar, bäddar, möbler och andra kontaminerade föremål och ytor. Sporerna kan finnas i miljön och följa med päls och damm. En katt kan alltså smitta även när den själv inte har synliga symtom.

Inkubationstiden är mellan fyra dagar och fyra veckor. Sporer kan överleva från månader till flera år i en miljö som inte saneras. Därför räcker det inte att behandla katten om hår och damm fortsätter att spridas i hemmet.

Ringorm kan smitta människor och flera andra djur, bland annat hund, kanin och marsvin. Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta för smitta från djur. Om en människa får små, ringformade och fjällande hudförändringar bör läkare kontaktas för diagnos och behandling. För ytterligare läsning om hudinfektionen finns även Terveyskyläs information om ringorm.

Så ställs diagnosen

Misstänkt ringorm behöver bedömas av veterinär. Diagnosen ställs genom en mykologisk undersökning av hår, hud eller krustor. Det kan innebära mikroskopi och svampodling. En odling kan ta upp till två veckor och kan samtidigt användas för att artbestämma dermatofyten.

Ett negativt prov utesluter inte säkert infektion. SVA anger att minst två prover med minst en veckas mellanrum kan behövas för att så långt det går säkerställa att katten är fri från ringorm.

En Wood-lampa kan vara ett hjälpmedel eftersom vissa dermatofyter fluorescerar. Alla arter eller stammar gör det dock inte, och resultatet ska inte ensamt användas för diagnos. En vetenskaplig genomgång av metoden finns i denna översikt om Wood-lampa och dermatofyter.

Ringorm katt behandling: vad gör veterinären?

Ringorm kan självläka hos i övrigt friska katter, vanligtvis inom några månader. Behandling rekommenderas ändå ofta för att förkorta sjukdomstiden, minska smittan och begränsa mängden sporer i miljön. Behandlingsplanen anpassas efter kattens situation och efter om fler djur i gruppen kan vara smittade.

Behandlingen består vanligtvis av två delar:

• Utvärtes behandling: exempelvis medicinskt bad eller schampo för att minska svamp och sporer i pälsen.
• Svampmedel via munnen: veterinären kan ordinera ett lämpligt läkemedel när det behövs.

Itrakonazol är ett godkänt veterinärläkemedel för katt i Sverige. Det ska ordineras och följas av veterinär; ge inte katten svampmedel på eget initiativ. Behandlingstiden bestäms i det enskilda fallet och kan inte anges som en generell kur för alla katter. Följ veterinärens plan och eventuella uppföljande prov. Information om ett godkänt preparat finns hos Läkemedelsverket.

Receptfria schampon eller salvor bör inte användas som generell egenbehandling innan diagnos och behandlingsplan är fastställda. Rätt åtgärd beror på katten och på smittläget i hemmet. För en alternativ genomgång kan du även läsa en guide om ringorm och kattens hälsa eller ytterligare information om ringorm hos katt.

Isolering och sanering i hemmet

En katt med misstänkt eller bekräftad ringorm bör hållas åtskild från andra djur. Isoleringen behöver samtidigt ta hänsyn till kattens behov av socialisering. Tvätta händerna med tvål och vatten efter att du har hanterat katten. Det är särskilt viktigt att begränsa kontakten mellan den smittade katten och personer eller djur som löper större risk att bli sjuka.

Miljösanering ska pågå parallellt med behandlingen. SVA rekommenderar daglig borttagning av päls och damm samt grundlig städning och sanering två gånger i veckan.

1. Ta först bort hår, damm och synlig smuts genom mekanisk rengöring. Det gör desinfektionen mer effektiv.
2. Rengör och sanera golv, ytor, bäddar, borstar, transportburar och annan utrustning som katten använder. Välj desinfektionsmedel och följ produktens anvisningar för koncentration och kontakttid.
3. Tvätta textilier två gånger i 60 grader Celsius med vanligt tvättmedel och så långt tvättprogram som möjligt.
4. Rengör och desinfektera dammsugare och annan städutrustning efter varje rengöring.
5. Föremål som är svåra att rengöra och desinfektera kan behöva kasseras.

Att bara dammsuga utan att ta hand om utrustningen kan föra sporer vidare. Saneringen minskar risken för återsmitta och för falskt positiva uppföljningsprov.

Prognos och förebyggande åtgärder

Prognosen för den enskilda katten är mycket god. Ringorm ger sällan allvarliga symtom, och avlivning är normalt inte aktuellt. Den stora utmaningen är att behandla alla berörda djur och samtidigt få kontroll över sporerna i miljön, särskilt i grupper med många katter.

Det finns inget vaccin mot ringorm för katt i Sverige. Om en ny katt ska flytta in i ett hushåll eller katteri rekommenderar AniCura karantän i två till fyra veckor, så att smitta hinner upptäckas innan katten introduceras till gruppen.

Vanliga frågor

Är ringorm hos katt farligt?

För de flesta katter är ringorm inte farligt och prognosen är mycket god. Hudförändringarna kan ändå smitta människor och andra djur, och bakterier kan tillkomma om huden sekundärinfekteras. Kattungar och nedsatta katter bör därför bedömas av veterinär.

Kan katten ha ringorm utan symtom?

Ja. Friska vuxna katter kan vara symtomfria smittbärare och ändå sprida sporer till andra djur eller till miljön. Därför kan veterinären behöva undersöka fler katter i samma hushåll eller grupp än den som först fick synliga hudförändringar.

Hur länge tar behandling av ringorm hos katt?

Det finns ingen generell behandlingstid som gäller alla katter. Veterinären bestämmer planen utifrån kattens situation, eventuell smitta i gruppen och resultat från uppföljningen. Svampodling kan ta upp till två veckor, och flera prover kan behövas innan katten bedöms vara fri från infektion.

Vad ska jag göra om jag misstänker ringorm?

Kontakta veterinär för provtagning och håll katten åtskild från andra djur under tiden. Tvätta händerna efter hantering, börja ta bort päls och damm dagligen och tvätta textilier enligt saneringsråden. Använd inte en Wood-lampa eller en bild som enda diagnos.

Behöver en katt med ringorm avlivas?

Normalt nej. Ringorm ger sällan allvarliga symtom och den enskilda katten har mycket god prognos. Veterinären kan i stället planera behandling, isolering och miljösanering utifrån kattens och hushållets situation.